ZYNISK

En blogg om säkerhetspolitik och försvar i Sverige. Kontakt: zynisk.blogg@gmail.com

Mycket instabilt omvärldsläge. Vad händer runt omkring oss?

Kategori: Analys, Beredskap, Subversion

Pentagon höll igår en presskonferens med anledning av det nu plötsligt mycket spända omvärldsläget. Tänk på innebörden av det en kort stund, omvärldsläget är alltså så pass illa att pentagon håller en extra insatt presskonferens med anledning av just risken för konfrontation i någon av världens just nu hotspots. Farligast just nu är främst tre områden. Nordkorea, Syrien och östra Europa. På olika medier kan man nu läsa olika overifierade nyheter om att USA kan förbereda ett anfall på Nordkorea på grund av det nordkoreanska kärnvapen hotet som allt mer blir överhängande för alla parter inom räckvidd. Intressant är att även Kina har flyttat fram stora mängder trupp till gränsen mot Nordkorea, bedömningen är att kina tröttnat på att skydda sin aggressiva lillebror och hotar med att gå in militärt.
Nordkoreanska kärnvapen under en parad.

Problemet här är att man har väntat för länge. Nordkorea förfogar nu över kärnstridsspetsar som de inte kommer tveka att använda. Vi kan alltså stå inför ett nytt kärnvapenkrig om det vill sig väldigt illa. Om USA dras in i detta är risken stor att Putin drar nytta av det och påbörjar öppna aggressioner i Europa. Om USA dras in i ett nytt Koreakrig med kärnvapen kan vi vara försäkrade om att NATO är mycket försvagat i Europa. Bedömningen många delar med mig är att Turkiet inte alls går att räkna med i försvaret av Europa även som NATO medlem. Agget från Erdogans sida gentemot EU är därtill för högt.
Igår rapporterades det om tysk trupp urdragning ur Polen och Baltikum på grund av ovilja att möta NATOs 2% krav från Mattis.
Rysslands västra MD är numera samövat med alla steg som krävs för ett storskaligt krig, de är det absolut största distriktet i hela Ryssland med mer än 50% av den totala numerären och piporna är vända mot norra och östra Europa. Det vill säga oss.
Turkiska soldater i Aleppo.

Med största sannolikhet skulle ett anfall från Ryssland västerut föregå av sabotageoperationer för att sedan efterföljas av ett blixtkrig där motståndaren inte hinner mobilisera sina resurser. Ett bra sätt att möta detta hot hade varit att se till att försvaret är minst lika förberett som motståndaren är. För Sveriges del innebär det en helt annan försvarsdoktrin än idag. Vi borde vara delvis mobiliserade, vi borde köpt in vapen och utrustning för längesen. Fortifikationer borde vara konstruerade och civila skyddsrum iordningsställda. Fienden kan vara här på några timmar, det är inte säkert att vi får mer förvarning än att Ryssland genomför ytterligare än stor mobiliseringsövning.
Sabotageoperationer kan också utföras som påtryckningsmedel för att tvinga en svag regering att genomföra eller inte genomföra viss åtgärder med hot om att något värre väntar om man inte lyder.
Terroristen i Stockholm är fortfarande mer eller mindre ett mysterium. Enligt Polisen vet man nästan inget om honom mer än det han sagt själv. Vilket givetvis inte behöver vara sant. Han ska ha haft publikationer och varit aktiv på nätforum för islamister, men innebär det verkligen att han är det? Eller vill han påskina att det genomförts i religiöst syfte? Detta tåls att reflektera över.
Terroristen verkar ha härstammat från Uzbekistan, rysktalande. Kan ha varit rysk medborgare. Jag vill påpeka att IS inte tagit på sig dådet vilket avviker starkt från tidigare genomförda attacker, samt att terroristen gav upp istället för att döda tills han dödats som andra IS terrorister som agerat i Europa. Dagen efter meddelade (S) att Sverige inte kommer gå med i NATO. Det är lätt att spekulera, men det finns mycket frågetecken kring motiv och modus.
Jag vill här påminna om att innan Donbass och Luhansk ockuperades av Ryssland föregick invasionen av flera terroristattacker.
HKH Kronprinsessan Victoria sa här en bra sak efter attacken i Stockholm efter frågan hur vi går vidare, hon svarade ”Tillsammans”. Visst är det så, vi klarar bara det här tillsammans. Det måste hela statsapparaten förstå. Men de måste förstå att det är Vi tillsammans, inte alla tillsammans. Det finns ett vi och dem. Vi som vill leva i fred i Sverige ihop, och de som vill riva ned Sverige och krossa vår livsstil.
Anhängare till extremist organisationer måste kunna åtalas. Annars kommer vi aldrig kunna förebygga attacker från dessa. Utländska agenter måste kunna gripas och utvisas så fort misstanke kan styrkas. Svensk media kan inte låta kända inflytande agenter få så mycket plats i medieutrymmet som de får idag. Vi är inne i en ny tid där säkerhetshoten är enorma och omvärlden är i en mycket nedbrytande spiral. Sverige har aldrig varit osäkrare, men inget säger att vi inte tillsammans kan ändra på detta. Men det kräver långt mer än vilja och ”kärlek”. Det kräver också misstänksamhet, stål och handling. Vi måste möta de som vill oss ont med en resolut hand där det kostar mer än det smakar att på något sätt skada oss.
Soldater från Livgardet övar i Stockholm. Det är dessa som skall mötas med kärlek och respekt, ihop med annan blåljus personal, räddningstjänst och tjänstemän. Det är nämligen dessa som skall möta hotet med det  stål som krävs för att skydda övriga medborgare.

Vad innebär egentligen krisberedskap?

Kategori: Beredskap, Cyberangrepp, Krisberedskap

Arbetet med att få befolkningen att erhålla en lägsta beredskap på 72h fortsätter. Men det verkar inte nå ut till befolkningen, eller så är det inte intressant att ta tag i för gemene man.
Ni som läser bloggar som min, följer #säkpol taggen på twitter och hänger med i utvecklingen i närområdet är jag övertygad om har tänkt över sin situation. I alla fall de flesta. Men varför gör då inte alla andra det?
Min bedömning ligger i att de stora mediekanalerna är ovilliga att prata om hot och möjligt krigsutbrott. När ämnet kommer på tal viftas det oftast bort med ”inget dagsaktuellt hot föreligger” eller ”risken för ett enskilt väpnat angrepp mot Sverige är lågt”. De flesta läser detta som att det inte finns anledning att fundera över sin krisberedskap. Vänder man på meningarna ovan och lägger ihop vad krisberedskapssamordnare säger i intervjuer och tidsskrifter kan man tänka sig att: Det finns ett överhängande krigshot i närtid, risken att sverige dras in i krig mellan flera nationer är stor. Sabotage och cyberangrepp sker redan mot Sverige.

Det svenska stamnätet är sårbart mot cyberattacker. I Ukraina slog cyberförband strömmen för ca 1000.000 abonnenter. 

Men när fokus inte ligger på detta i media är det inte konstigt att MSB, kommuner, landsting och andra med civilförsvar konstant jobbar i motvind. Folk vet helt enkelt inte vilken situation de har runt sig.
Vad media istället rapporterar mycket om är den eskalerande kriminella situation vi har i Sverige. Detta är dock något som många kanske inte tycker påverkar dem i en större omfattning och därför inte behöver fundera i banor kring personlig krisberedskap. Polisen hör man ju varje dag, och brandkåren släcker bränderna även om det ibland sker med fördröjning på grund av lokala omständigheter. Till och med på sjukhusen kan man få vård på akuten inom en 5-10 timmar beroende på, det är inte ens alltid det måste finnas vakter på plats!

Givetvis borde detta få många att dra öronen åt sig, är läget så mycket som ens något påverkat idag, hur kommer då läget te sig vid exempelvis krigsutbrott eller längre störningar på samhället?

Min bedömning är att kunskapen saknas hos många som rapporterar om detta i media. Man kan helt enkelt inte tänka sig att det sker något som påverkar mer än lokala områden i våra storstäder. Det är där krisinformatörerna måste fokusera. De måste tänka utanför boxem, de måste våga beskriva samhället utifrån dagens förutsättningar vid både krig och större störningar.

Mina skrifter är ofta förhållandevis övergripande och det är upp till var och en att fundera kring sin egen situation som kan te sig mycket olika till och med i samma stad men i olika stadsdelar.

En bra tanke kan vara att lära sig hur du överlever i alla förhållanden även utan hemmet som skydd. På så sätt får du både kunskaper och erfarenheter som kan hjälpa dig och din familj i en krissituation. Kan du bära tungt och laga mat till familjen i ett fältförhållande kommer du klara dig inledningsvis även i hemmet. 

En av samhällets kanske största utmaningar är den allt mer utbyggda och sårbara uppkopplingen mot nätet. Varje uppkoppling är en potentiell ingång för en skicklig hackare. En medbarbetare som exempelvis går in på hemsidor på arbetsdatorn kan orsaka ett intrång utan att han vet om det. Fel klick på fel länk kan öppna pandoras ask. Det är inte de enda sätten givetvis, en städare som fått betalt för att trycka in en USB i en dator under någon minut kan på så sätt skapa en bakdörr för en cyberattack. Varför är det så farligt då?
Därför att egentligen hela samhällets grundläggande system går att komma åt genom att man infiltrerar cyberstrukturen. Banker, sjukhus, försvar, polis, livsmedel. Allt är på något sätt avhängt en avancerad IT-struktur. Det är därför inte helt fel när vissa varnar för att en potentiell fiende kan slå försvarsviljan utan en enda soldat på svensk mark. Där ligger problemet. Vi har mycket motiverade soldater och blåljuspersonal. Men om samhället påverkas och befolkningen saknar förutsättningar för att överleva kommer det ha en fruktansvärt stor negativ påverkan på försvarsförmågan. Försvar är inte bara soldater. Det är även en civilbefolkning som kan överleva, det är ett samhälle som kan fortsätta fungera, det är poliser och sjukvård som fungerar och det är en brandkår som kan fortsätta släcka bränder.

Krisberedkskap har därmed olika innebörd för olika aktörer, kontentan blir likväl att samhället ska överleva en enorm påfrestning.

Glada stadsskyttesoldater i -20C bedriver SIB övningar. Försvarsmakten lär sina anställda och numera sina värnpliktiga att klara påfrestningar både fysiskt och psykiskt.

Värnplikt återinförs. Men höjer knappt försvarsförmågan.

Kategori: Värnplikt, Yrkesförsvar

Försvarsmakten skall väcka den vilande värnplikten igen. Tanken är att värnpliktsplutoner skall utbildas som ett komplement till de GSS/K och T kompanier som idag finns. I ett första skede skall 13.000 ungdomar kallas för mönstring varav ca 4000 skall kallas för plikttjänstgöring. Mycket välkommet med ett hybridförsvar. Jag är dock något orolig över vissa delar som var ansträngt redan med det GSS/K försvar vi haft sedan 2010.
2014 antogs 3784 personer till GMU, varav 4000 var satta som mål. Antalet soldater kommer alltså inte påverka förbanden eftersom de helt enkelt kommer ersätta de gamla GMU platserna. Detta kommer förstärka försvarsmakten marginellt. Främst genom att värnplikten kommer skapa dugligare soldater än GMU som endast genomfördes under 3 månader. Nackdelen blir istället att omotiverade soldater kan tvingas in i försvarsmakten med allt som det innebär. Exempelvis är soldater som ”myglar”, rymmer och vägrar utföra vissa uppgifter. Min erfarenhet är att trotts en ganska låg rekryteringssiffra (~6000) antas många som verkligen inte är lämpliga för tjänstgöring. Detta ligger givetvis på rekryteringsmyndigheten som inte kan ha ett bra rekryteringssystem. Dugliga soldater kan väljas bort på grund av glasögon eller andra petitesser till förmån för olämpliga men utan ”kroppsliga fel”.
2014 skrevs en artikel i SVD med Försvarsekonomen Peter Nordlund. Han menade att för att kontra avhoppen från försvarsmakten måste 7-8000 GMUare utbildas. Bedömningen ligger enligt mig kvar. För att värnpliktiga soldater skall kunna lyfta ett utökat yrkesförsvar behöver man större numerärer än 4000. Därför är min bedömning att 4000 värnpliktiga mer skall ses som ett komplement till rekrytering till GSS/K-T än ett förstärk försvar.
Det är alltså inte den här typen av värnpliktsförsvar vi återigen kommer att få se. 1994-1995 ryckte det exempelvis in 34.948 värnpliktiga soldater. Bilden visar en mekaniserad bataljon 1980. Vi kan anta att numerären var ännu högre då.

I en värnpliktskull finns det ca 100.000 individer som skulle kunna kallas till mönstring, man kallar istället 13.000 och väljer ut ~30% av dessa. Anledningen kan nog ses på flera plan. Rimligast är ekonomisk synpunkt och logistisk synpunkt. Eftersom antalet är oförändrat från GMU kullarnas utbildningsmål kommer värnplikten inte kräva mer resurser vad gäller lokaler, materiel eller andra logistiska aspekter.
Tänker vi oss att värnplikten kommer se ut som GMU idag och värnplikt förr kommer förmodligen varje enskild soldat få strax över 4000:- i månaden med fri kost/logi och vissa fria hemresor, samt hela ersättningen i en klumpsumma vid utrycket. Det skulle vara samma ekonomiska ersättning som dagens GMUare har.
Går man till försvarsförmåga, som man diskuterar flitigt, får man se det som att vi kommer ha 4000 extra dugliga soldater ungefär 4-5 månader per år. Räknat på att värnplikten kommer bli 11 månader även denna gång ser utbildningen ut som nedan.

3 månader grundläggande soldatutbildning. Soldaterna lär sig att stå och gå, skjuta grundläggande övningar, skyddsvaktsmoment och sjukvårdsutbildning.

3 månader befattningsutbildning. Här övas soldaterna för antagningsspecifika roller. Kulspruteskolor genomförs, man kastar formellt kast handgranat och lär sig just den befattning man tagits ut för.
Min bedömning är att soldaterna dessa 6 månader inte kommer vara färdigutbildade för att effektivt ingå i försvaret eller större övningar.

4 månader fortsattsoldatutbildning. Här samkörs soldaterna i större övningar för att under sista månaden kunna ingå i komplexa stridsövningar.

1 månad vård. Här skall all materiel vårdas som soldaterna har nyttjat under föregående 10 månader. De kan alltså inte tas i anspråk för övningar här annat än i nödfall. Materielen skall vara vårdad när de värnpliktiga rycker ut.

Tanken är här att alla 4000 värnpliktiga rycker in samtidigt. Får de inte göra det innebär det förstås att vi har en mindre andel dugliga soldater, dock kanske vi kan ha ett mindre antal som hela tiden är stridsdugliga. Som ni kan se är det rimligt att anse att värnpliktsförsvaret kan ge dugliga soldater under ca 4 månader per utbildningsomgång. Därefter kommer soldaterna behöva genomföra repetitionsutbildningar var 6e månad ungefär för att inte tappa för mycket kunskap. Sker det på längre tid får man istället soldater som kräver en längre repetitionsutbildning för att vara lika duktiga som under sin sista månad. Även om en GSS/K ”bara” stannar i 3-4 år har man fortfarande ha en helt annan kontinuerlighet på utbildningsnivån hos anställda soldater.
Jag hoppas jag lyckats lyfta mina farhågor kring värnpliktsinförande av den här bantade skalan. Det rör sig alltså inte om en förmågeövning för försvarsmakten, inte i närtid. Det ger en större mobiliseringsreserv om det sköts rätt med repetitionsövningar dock. Eftersom det är samma antal som under GMU kommer rekryteringsunderlaget inte påverkas nämnvärt, möjligtvis negativt eftersom GMU byggde på frivilliga och värnplikt på tvingande tjänstgöring.
Bild från min tjänstgöring under slutfasen av grundläggande soldatutbildning (första 3 månaderna). För första gången skall plutonen öva framryckning i stridspar.