ZYNISK

En blogg om säkerhetspolitik och försvar i Sverige. Kontakt: zynisk.blogg@gmail.com

Frågan som splittrar. Värnplikt?

Kategori: Allmänt, Försvar, Försvarsmakten, Soldat, Säkerhetspolitik, Värnplikt, Yrkesförsvar

Idag tänker jag lägga fram min synvinkel på den största försvarsfrågan idag. Värnpliktens vara eller icke vara. För det första vill jag berätta att jag har gjort värnplikt och även varit yrkesanställd på soldatnivå, jag skriver det så objektivt jag kan men självklart kommer mina upplevelser inom de båda bemaningssystemen färga mitt inlägg.
 
Jag är generellt för yrkesarmén, men jag ser gärna några förändringar som jag kommer skriva om lite längre fram i detta inlägg. 
När jag gjorde värnplikten (är inte helt komfortabel med att skriva var/när än då jag inte vill kopplas privat riktigt just nu, och det har mest att göra med att jag inte är helt sugen på det näthat som kan drabba en försvarsbloggare), kastades vi in i 4 plutoner. De flesta ville inte vara där, några accepterade det och några ville verkligen göra sitt yttersta (gissa i vilken kategori jag låg i). De flesta var heller inte särskilt nöjda med den placering de fått. Detta skapade givetvis stora slitningar mellan olika grupper i plutonen. 
Det gick så långt att en kille satte sig och sket på sin säng och åberopade sinnesförvirring, det hände mycket annat också som jag återkommer till.
Redan första veckan började de första bråken, framför allt mellan den gruppen som verkligen inte ville vara där och den gruppen som ville vara där, som till huvuddelen bestod av gruppchefer. På liknande sätt var det på många av mina bekantas plutoner. Även om jag är säker på att mitt kompani var något av ett katastrofkompani. 
                                                                                                                      
Värnpliktiga vid utspisning.
 
Många värnpliktsvänner har ofta som argument att det blev "mycket mer soldater med värnplikt". Absolut det kan jag köpa, om man tittar tillbaka på 80-90 talet när budgeten även var mycket högre. När jag gjorde värnplikt utbildades knappt 6000 värnpliktiga. Det är 3000 färre än vad som arbetar som yrkesanställda idag. 
Med värnplikt trycks folk in i försvaret vare sig de vill eller inte, vilket orsakar splittringar och omotiverade soldater som hos min pluton.
Efter min värnplikt var jag övertygad om att jag aldrig mer skulle sätta min fot i det svenska försvaret. Jag ville inte utbilda mig till officer och jaga runt på omotiverade killar och tjejer som efter 11 månader skulle bytas ut mot folk som knappt kunde stå rätt. Jag ville absolut inte söka mig till utlandstjänst för jag, gud förbjude, kunde få någon av de riktigt usla soldaterna som jag träffat på under värnplikten som min stridsparskamrat. När yrkesförsvaret började söka folk var jag en av de första att söka, det kunde bara vara bättre när alla sökt in av fri vilja tänkte jag.
Jag fick rätt. Soldat materialet var högt, folk var tysta när de skulle vara tysta, engagerade, kunniga och framförallt: MOTIVERADE. 
 
Idag har vi soldater som gör GMU i 3 månader, därefter skickas de in som fullutbildade soldater i något kompani. Där borde man se på exempelvis den amerikanska modellen. Där GMU är just en grundläggande utbildning, därefter ska man gå en strids skola med inriktning mot den tjänst man sökt. Med varierande längd beroende på tjänst. Jag har stött på sådana "utbildningsplutoner" under min tid i yrkesförsvaret. Det fungerade mycket bra, men kunde inte alltid användas, det hängde mycket på pengar och instruktörsresurser. 
Alternativet var att till exempel ett skyttekompani fick in en helt ny soldat som kanske bara övat strid i 5 veckor. GMU är mycket inställd på hemvärn eller skyddsvaktstjänst eftersom det är just detta de förväntas utföra. Skydd av objekt med lite grundläggande strid.
En pluton är aldrig bättre än sin "sämsta" soldat, det måste man ta med när GMUaren kommer till en yrkespluton. Grundläggande strid måste börja övas igen, övningar kan inte längre göras lika komplexa och det blir en hel del "torrt". Det vill säga öva utan ammunitionsinsats och oftast på kaserngården utanför.                            
Värnpliktiga visiteras innan lösskjutning.
 
Detta återkommande "harv" och känslan av att aldrig komma längre får många kompetenta soldater att sluta mycket tidigare än de annars skulle gjort. Lösningen som jag ser är just att införa någon form av förutbildning innan GMUaren kommer in i plutonen. Då kan han använda samma vapensystem som plutonen, har koll på fordon och kan hantera den stridsteknik som används där han sökt.
 
Men allt det gick i ett! säger värnpliktvännen då.
Det gjorde det. Soldaterna startade och slutade på angivna datum, ingen var bättre eller sämre än någon annan. 
Nu kommer värnpliktens största problem, i stegform.
Inryck - ungefär samma som GMU är idag. 3 månader där du lär dig de grundläggande soldatkunskaperna.
Befattningsutbildning - 3 månader där du får mer ingående kunskaper om just din tjänst. Ditt fordon, ditt vapen, din huvuduppgift osv.
Fortsatt soldatutbildning - 4 månader där du samtränar med plutonen på olika stridsuppgifter och där du iträtt din befattningsroll.
Slututbildning - 1 månad där allt från slutövning till REMI (sista vården på all den materiel som du använt under din värnpliktstid)
 
Ja det verkar ju gediget! vart är problemet kanske du tänker nu.
Det har nu gått 6 månader sedan MUCK (sista dagen på värnplikten och du får återgå till det civila livet), bomber börjar falla över Stockholm och du blir inkallad. Vad kommer du ihåg av de där viktiga 4½ månaderna där du samtränade med din pluton? Vad kan de nuvarande värnpliktiga om strid? De har inte ens avslutat sin befattningsutbildning än. De kan på sin höjd hantera en kulspruta och slåss i trissar.
Värnpliktskullarna innan? Repmånader lades på hyllan för många många år sedan. Läste att så långt tillbaka som -93 var det inga som gjort någon form av repetition efter sin värnplikt.
Det stolta cykelskyttet som lades ner på 90talet, vad ska vi göra med dem? AK5C, Pistol? Vad är det för vapen? 
Värnplikt kräver repetitionsutbildningar MINST varje halvår, annars har vi många men helt verkningslösa i militärt syfte. 
Värnplikt hade en annan "bonus funktion", det fostrade unga människor på det sätt att de tvingades ta ansvar. De lärde sig också viktig sjukvård som räddat livet på många trafikolycksoffer bland annat. Men helt ärligt, ska verkligen en myndighet som utbildar soldater ta ansvar för det? Vi har redan en myndighet som ska fostra våra unga.
Den heter Skolverket.
 
Felrekryteringen och slitningen mellan grupper på på mitt värnpliktskompani ledde till fängelse och förflyttningar, drogmissbruk och fylla. Det var stora rubriker i tidningar runt nyår detta år. 
Dock hade jag gärna sett att GSS/T byttes ut mot värnpliktsrader för GMU och hemvärnet fick en mer seriös roll som "National Guard" som i princip är deltidsskytte. Givetvis med mer ansvar och krav på exempelvis uppträdande och fysik.
 
En annan orsak till personaltapp i dagens yrkesförsvar är givetvis ekonomin. Det känns hopplöst att jobba med något som år efter år nedprioriteras. Med indragna övningsdygn och inställda övningar som konsekvens.
På samma sätt är belöningssystemet obefintligt, amerikanska försvaret har i alla fall 91 medaljer som soldater kan förtjäna. Allt från skyttemedaljer till Medal of Honour (USAs högsta utmärkelse för tapperhet i strid). En amerikansk soldat kan således nästan alltid sträva efter en ny utmärkelse. Medan en svensk soldat ska vara glad om han får en medalj för genomförd utlandsttjänst. Nu är det kanske inte en jättesak, men det är ändå viktigt att få någon form av uppskattning för det arbete man utför. 
På samma sätt har de flesta yrkessoldater i andra länder exempelvis skattelättnader. Vissa civila i Sverige säger att det är orättvist. Som svar på det säger jag: Soldatens jobb är att riskera sitt liv för din och andras frihet, vad är ditt?
 
 
Imorgon tar jag upp frågan om utländsk militär hjälp till Sverige.
Tack för att ni läser och kommer med feedback! Uppskattas!
 
 
 
 

KOMMENTARER:

  • Strilsäker säger:
    2014-10-22 | 20:48:48
    Bloggadress: http://strilsaker.blogspot.se

    Jag ryckte in mot min vilja som värnpliktig 2006 på LSS. Jag känner igen mig i den problembeskrivning i inlägget. Av oss blev det något till slut. Vi fick mycket bra teknisk utbildning på FMTS i Halmstad. Så när våra befäl åkt en vända utomlands ringde de oss och frågade om de stötte på några problem.

    Jag fick mersmak och när vår plutonschef frågade om jag ville komma med i NBG svarade jag ja. Detta var i det så kallade treterminssystemet där man efter 11 månaders värnplikt kunde bli anställd. Detta var lite av en försmak hur ett yrkesförsvar skulle kunna se ut.
    Vi fick betalt för att spela innebandy hela dagarna och efterkommande värnpliktskull fick mucka i förtid. Så Försvarsmakten hade råd att betala vår semesterersättning.
    Även om mina befattningar varit av teknisk karaktär. Så var det mest striden från värnpliktstiden som satt kvar i ryggmärgen, då detta var för dyrt att öva inom NBG med övningsdygn osv.

    Efter värnpliktens avskaffade 2010 ringde vår gamla plutonchef till några av oss och sa att läget var extremt kritiskt. Flygvapnet skulle ha övning, men alla soldater hade försvunnit över en natt. Vår pluton, vårt kompani hade blivit en pappersprodukt.
    Några av oss gamla värnpliktiga ställde upp frivilligt och plutonchefen sa att han var förvånad att det vi lärt oss för 4-5 år sedan satt kvar.

    Eftersom jag läser statsvetenskap, har dubbelt medborgarskap, personalförsörjningen aldrig fungerat så bestämde jag mig för att genomföra värnplikten i mitt andra hemland Finland. Kan säga att det fungerar bra med värnplikt. Det går att söka anställning som utbildare efterfullgjord värnpliktsutbildning, står även fritt att söka utlandsinsats eller officersyrket. Plus att repövningar genomförs.

    Frågan handlar inte om vad, utan hur.

    Svar: Lite som jag försöker belysa i mitt inlägg. Jag ser gärna en hybrid, men jag vill inte att vi går tillbaka till full värnplikt. Jag har jobbat med nya soldater som gjort värnplikt för en sådär 5-6 år sedan. De kunde inte mycket mer än alldeles behjälpligt strida i enskild soldats form. Det hade inte gått att sätta in dem i en av våra ordinarie övningar direkt.
    Tack för reflektionen och kommentaren! Kul att du läser den!
    Mvh
    Zynisk

  • Peter Catoni säger:
    2014-10-23 | 11:57:57

    Tack för en mycket kunskap givande blogg och bra svar på viktiga. Områden.

    Svar: Tack för kommentaren! Det motiverar. Mvh
    Zynisk

  • Erik E säger:
    2014-10-24 | 13:52:02

    När jag läser om era erfarenheter från er värnpliktsperiod slår det mig att bilden skiljer sig radikalt från mina erfarenheter som gjorde värnplikten tidigare. Vad är det som skiljer oss åt?
    Jag tror det är skolan. På "min tid" lydde eleverna lärarens anvisningar, vilket skapade elever som lättare kunde inordna sig under en auktoritär ledning. Jag inbillar mig att ni under er skolgång kan ha upplevt en annorlunda situation?
    Jag stöder tanken på en återgång till allmän värnplikt. Detta under förutsättning att den är en plikt och att den gäller samtliga. Att komplettera den med ett yrkesförsvar är givetvis en tilltalande tanke men man kan inte bortse från samhällsnytta med att ungdommar får lära sig ta ett ansvar för samhället.
    Om man ska införa allmän värnplikt igen måste man börja med att skapa ordning i skolan, annars är man tillbaka i den miljö som ni bägge refererar till.

    Svar: Man måste även samhällsförankra Försvarsmakten och nationen Sverige i ungdomar idag. Vi har idag ett samhälle med segregering och "terroristresor", i huvudsak unga står för detta. Innan det problemet är löst kan vi inte införa allmän värnplikt och krigsträna dessa.Mvh
    Zynisk

  • Gusa säger:
    2015-01-26 | 17:54:31

    Intressanta tankar och diskussion. Jag är själv urgammal fd yrkes och jag minns nedläggningarna, hur illa man hanterade personalen och flyttade runt folk, för att slutligen erbjuda 6 månaders uppsägning i slutet. Hade jag i fyllan stulit en lastbil och kört sönder hela skjutbanan hade FM tvingats betala 6 månaders uppsägning iallafall, det var minimum. För de skötsamma och alla andra. Slutsatsen var att vi såg oss som obsolete, ej behövda, gamla och uttjänta. Och det är den inställning som jag möter än idag av gamla kollegor.....det var uselt hanterat slutet på FM. Och det har man tillbaks idag....

Kommentera inlägget här: