ZYNISK

En blogg om säkerhetspolitik och försvar i Sverige. Kontakt: zynisk.blogg@gmail.com

Vad innebär egentligen krisberedskap?

Kategori: Beredskap, Cyberangrepp, Krisberedskap

Arbetet med att få befolkningen att erhålla en lägsta beredskap på 72h fortsätter. Men det verkar inte nå ut till befolkningen, eller så är det inte intressant att ta tag i för gemene man.
Ni som läser bloggar som min, följer #säkpol taggen på twitter och hänger med i utvecklingen i närområdet är jag övertygad om har tänkt över sin situation. I alla fall de flesta. Men varför gör då inte alla andra det?
Min bedömning ligger i att de stora mediekanalerna är ovilliga att prata om hot och möjligt krigsutbrott. När ämnet kommer på tal viftas det oftast bort med ”inget dagsaktuellt hot föreligger” eller ”risken för ett enskilt väpnat angrepp mot Sverige är lågt”. De flesta läser detta som att det inte finns anledning att fundera över sin krisberedskap. Vänder man på meningarna ovan och lägger ihop vad krisberedskapssamordnare säger i intervjuer och tidsskrifter kan man tänka sig att: Det finns ett överhängande krigshot i närtid, risken att sverige dras in i krig mellan flera nationer är stor. Sabotage och cyberangrepp sker redan mot Sverige.

Det svenska stamnätet är sårbart mot cyberattacker. I Ukraina slog cyberförband strömmen för ca 1000.000 abonnenter. 

Men när fokus inte ligger på detta i media är det inte konstigt att MSB, kommuner, landsting och andra med civilförsvar konstant jobbar i motvind. Folk vet helt enkelt inte vilken situation de har runt sig.
Vad media istället rapporterar mycket om är den eskalerande kriminella situation vi har i Sverige. Detta är dock något som många kanske inte tycker påverkar dem i en större omfattning och därför inte behöver fundera i banor kring personlig krisberedskap. Polisen hör man ju varje dag, och brandkåren släcker bränderna även om det ibland sker med fördröjning på grund av lokala omständigheter. Till och med på sjukhusen kan man få vård på akuten inom en 5-10 timmar beroende på, det är inte ens alltid det måste finnas vakter på plats!

Givetvis borde detta få många att dra öronen åt sig, är läget så mycket som ens något påverkat idag, hur kommer då läget te sig vid exempelvis krigsutbrott eller längre störningar på samhället?

Min bedömning är att kunskapen saknas hos många som rapporterar om detta i media. Man kan helt enkelt inte tänka sig att det sker något som påverkar mer än lokala områden i våra storstäder. Det är där krisinformatörerna måste fokusera. De måste tänka utanför boxem, de måste våga beskriva samhället utifrån dagens förutsättningar vid både krig och större störningar.

Mina skrifter är ofta förhållandevis övergripande och det är upp till var och en att fundera kring sin egen situation som kan te sig mycket olika till och med i samma stad men i olika stadsdelar.

En bra tanke kan vara att lära sig hur du överlever i alla förhållanden även utan hemmet som skydd. På så sätt får du både kunskaper och erfarenheter som kan hjälpa dig och din familj i en krissituation. Kan du bära tungt och laga mat till familjen i ett fältförhållande kommer du klara dig inledningsvis även i hemmet. 

En av samhällets kanske största utmaningar är den allt mer utbyggda och sårbara uppkopplingen mot nätet. Varje uppkoppling är en potentiell ingång för en skicklig hackare. En medbarbetare som exempelvis går in på hemsidor på arbetsdatorn kan orsaka ett intrång utan att han vet om det. Fel klick på fel länk kan öppna pandoras ask. Det är inte de enda sätten givetvis, en städare som fått betalt för att trycka in en USB i en dator under någon minut kan på så sätt skapa en bakdörr för en cyberattack. Varför är det så farligt då?
Därför att egentligen hela samhällets grundläggande system går att komma åt genom att man infiltrerar cyberstrukturen. Banker, sjukhus, försvar, polis, livsmedel. Allt är på något sätt avhängt en avancerad IT-struktur. Det är därför inte helt fel när vissa varnar för att en potentiell fiende kan slå försvarsviljan utan en enda soldat på svensk mark. Där ligger problemet. Vi har mycket motiverade soldater och blåljuspersonal. Men om samhället påverkas och befolkningen saknar förutsättningar för att överleva kommer det ha en fruktansvärt stor negativ påverkan på försvarsförmågan. Försvar är inte bara soldater. Det är även en civilbefolkning som kan överleva, det är ett samhälle som kan fortsätta fungera, det är poliser och sjukvård som fungerar och det är en brandkår som kan fortsätta släcka bränder.

Krisberedkskap har därmed olika innebörd för olika aktörer, kontentan blir likväl att samhället ska överleva en enorm påfrestning.

Glada stadsskyttesoldater i -20C bedriver SIB övningar. Försvarsmakten lär sina anställda och numera sina värnpliktiga att klara påfrestningar både fysiskt och psykiskt.

Värnplikt återinförs. Men höjer knappt försvarsförmågan.

Kategori: Värnplikt, Yrkesförsvar

Försvarsmakten skall väcka den vilande värnplikten igen. Tanken är att värnpliktsplutoner skall utbildas som ett komplement till de GSS/K och T kompanier som idag finns. I ett första skede skall 13.000 ungdomar kallas för mönstring varav ca 4000 skall kallas för plikttjänstgöring. Mycket välkommet med ett hybridförsvar. Jag är dock något orolig över vissa delar som var ansträngt redan med det GSS/K försvar vi haft sedan 2010.
2014 antogs 3784 personer till GMU, varav 4000 var satta som mål. Antalet soldater kommer alltså inte påverka förbanden eftersom de helt enkelt kommer ersätta de gamla GMU platserna. Detta kommer förstärka försvarsmakten marginellt. Främst genom att värnplikten kommer skapa dugligare soldater än GMU som endast genomfördes under 3 månader. Nackdelen blir istället att omotiverade soldater kan tvingas in i försvarsmakten med allt som det innebär. Exempelvis är soldater som ”myglar”, rymmer och vägrar utföra vissa uppgifter. Min erfarenhet är att trotts en ganska låg rekryteringssiffra (~6000) antas många som verkligen inte är lämpliga för tjänstgöring. Detta ligger givetvis på rekryteringsmyndigheten som inte kan ha ett bra rekryteringssystem. Dugliga soldater kan väljas bort på grund av glasögon eller andra petitesser till förmån för olämpliga men utan ”kroppsliga fel”.
2014 skrevs en artikel i SVD med Försvarsekonomen Peter Nordlund. Han menade att för att kontra avhoppen från försvarsmakten måste 7-8000 GMUare utbildas. Bedömningen ligger enligt mig kvar. För att värnpliktiga soldater skall kunna lyfta ett utökat yrkesförsvar behöver man större numerärer än 4000. Därför är min bedömning att 4000 värnpliktiga mer skall ses som ett komplement till rekrytering till GSS/K-T än ett förstärk försvar.
Det är alltså inte den här typen av värnpliktsförsvar vi återigen kommer att få se. 1994-1995 ryckte det exempelvis in 34.948 värnpliktiga soldater. Bilden visar en mekaniserad bataljon 1980. Vi kan anta att numerären var ännu högre då.

I en värnpliktskull finns det ca 100.000 individer som skulle kunna kallas till mönstring, man kallar istället 13.000 och väljer ut ~30% av dessa. Anledningen kan nog ses på flera plan. Rimligast är ekonomisk synpunkt och logistisk synpunkt. Eftersom antalet är oförändrat från GMU kullarnas utbildningsmål kommer värnplikten inte kräva mer resurser vad gäller lokaler, materiel eller andra logistiska aspekter.
Tänker vi oss att värnplikten kommer se ut som GMU idag och värnplikt förr kommer förmodligen varje enskild soldat få strax över 4000:- i månaden med fri kost/logi och vissa fria hemresor, samt hela ersättningen i en klumpsumma vid utrycket. Det skulle vara samma ekonomiska ersättning som dagens GMUare har.
Går man till försvarsförmåga, som man diskuterar flitigt, får man se det som att vi kommer ha 4000 extra dugliga soldater ungefär 4-5 månader per år. Räknat på att värnplikten kommer bli 11 månader även denna gång ser utbildningen ut som nedan.

3 månader grundläggande soldatutbildning. Soldaterna lär sig att stå och gå, skjuta grundläggande övningar, skyddsvaktsmoment och sjukvårdsutbildning.

3 månader befattningsutbildning. Här övas soldaterna för antagningsspecifika roller. Kulspruteskolor genomförs, man kastar formellt kast handgranat och lär sig just den befattning man tagits ut för.
Min bedömning är att soldaterna dessa 6 månader inte kommer vara färdigutbildade för att effektivt ingå i försvaret eller större övningar.

4 månader fortsattsoldatutbildning. Här samkörs soldaterna i större övningar för att under sista månaden kunna ingå i komplexa stridsövningar.

1 månad vård. Här skall all materiel vårdas som soldaterna har nyttjat under föregående 10 månader. De kan alltså inte tas i anspråk för övningar här annat än i nödfall. Materielen skall vara vårdad när de värnpliktiga rycker ut.

Tanken är här att alla 4000 värnpliktiga rycker in samtidigt. Får de inte göra det innebär det förstås att vi har en mindre andel dugliga soldater, dock kanske vi kan ha ett mindre antal som hela tiden är stridsdugliga. Som ni kan se är det rimligt att anse att värnpliktsförsvaret kan ge dugliga soldater under ca 4 månader per utbildningsomgång. Därefter kommer soldaterna behöva genomföra repetitionsutbildningar var 6e månad ungefär för att inte tappa för mycket kunskap. Sker det på längre tid får man istället soldater som kräver en längre repetitionsutbildning för att vara lika duktiga som under sin sista månad. Även om en GSS/K ”bara” stannar i 3-4 år har man fortfarande ha en helt annan kontinuerlighet på utbildningsnivån hos anställda soldater.
Jag hoppas jag lyckats lyfta mina farhågor kring värnpliktsinförande av den här bantade skalan. Det rör sig alltså inte om en förmågeövning för försvarsmakten, inte i närtid. Det ger en större mobiliseringsreserv om det sköts rätt med repetitionsövningar dock. Eftersom det är samma antal som under GMU kommer rekryteringsunderlaget inte påverkas nämnvärt, möjligtvis negativt eftersom GMU byggde på frivilliga och värnplikt på tvingande tjänstgöring.
Bild från min tjänstgöring under slutfasen av grundläggande soldatutbildning (första 3 månaderna). För första gången skall plutonen öva framryckning i stridspar.