ZYNISK

En blogg om säkerhetspolitik och försvar i Sverige. Kontakt: zynisk.blogg@gmail.com

Vad innebär egentligen krisberedskap?

Kategori: Beredskap, Cyberangrepp, Krisberedskap

Arbetet med att få befolkningen att erhålla en lägsta beredskap på 72h fortsätter. Men det verkar inte nå ut till befolkningen, eller så är det inte intressant att ta tag i för gemene man.
Ni som läser bloggar som min, följer #säkpol taggen på twitter och hänger med i utvecklingen i närområdet är jag övertygad om har tänkt över sin situation. I alla fall de flesta. Men varför gör då inte alla andra det?
Min bedömning ligger i att de stora mediekanalerna är ovilliga att prata om hot och möjligt krigsutbrott. När ämnet kommer på tal viftas det oftast bort med ”inget dagsaktuellt hot föreligger” eller ”risken för ett enskilt väpnat angrepp mot Sverige är lågt”. De flesta läser detta som att det inte finns anledning att fundera över sin krisberedskap. Vänder man på meningarna ovan och lägger ihop vad krisberedskapssamordnare säger i intervjuer och tidsskrifter kan man tänka sig att: Det finns ett överhängande krigshot i närtid, risken att sverige dras in i krig mellan flera nationer är stor. Sabotage och cyberangrepp sker redan mot Sverige.

Det svenska stamnätet är sårbart mot cyberattacker. I Ukraina slog cyberförband strömmen för ca 1000.000 abonnenter. 

Men när fokus inte ligger på detta i media är det inte konstigt att MSB, kommuner, landsting och andra med civilförsvar konstant jobbar i motvind. Folk vet helt enkelt inte vilken situation de har runt sig.
Vad media istället rapporterar mycket om är den eskalerande kriminella situation vi har i Sverige. Detta är dock något som många kanske inte tycker påverkar dem i en större omfattning och därför inte behöver fundera i banor kring personlig krisberedskap. Polisen hör man ju varje dag, och brandkåren släcker bränderna även om det ibland sker med fördröjning på grund av lokala omständigheter. Till och med på sjukhusen kan man få vård på akuten inom en 5-10 timmar beroende på, det är inte ens alltid det måste finnas vakter på plats!

Givetvis borde detta få många att dra öronen åt sig, är läget så mycket som ens något påverkat idag, hur kommer då läget te sig vid exempelvis krigsutbrott eller längre störningar på samhället?

Min bedömning är att kunskapen saknas hos många som rapporterar om detta i media. Man kan helt enkelt inte tänka sig att det sker något som påverkar mer än lokala områden i våra storstäder. Det är där krisinformatörerna måste fokusera. De måste tänka utanför boxem, de måste våga beskriva samhället utifrån dagens förutsättningar vid både krig och större störningar.

Mina skrifter är ofta förhållandevis övergripande och det är upp till var och en att fundera kring sin egen situation som kan te sig mycket olika till och med i samma stad men i olika stadsdelar.

En bra tanke kan vara att lära sig hur du överlever i alla förhållanden även utan hemmet som skydd. På så sätt får du både kunskaper och erfarenheter som kan hjälpa dig och din familj i en krissituation. Kan du bära tungt och laga mat till familjen i ett fältförhållande kommer du klara dig inledningsvis även i hemmet. 

En av samhällets kanske största utmaningar är den allt mer utbyggda och sårbara uppkopplingen mot nätet. Varje uppkoppling är en potentiell ingång för en skicklig hackare. En medbarbetare som exempelvis går in på hemsidor på arbetsdatorn kan orsaka ett intrång utan att han vet om det. Fel klick på fel länk kan öppna pandoras ask. Det är inte de enda sätten givetvis, en städare som fått betalt för att trycka in en USB i en dator under någon minut kan på så sätt skapa en bakdörr för en cyberattack. Varför är det så farligt då?
Därför att egentligen hela samhällets grundläggande system går att komma åt genom att man infiltrerar cyberstrukturen. Banker, sjukhus, försvar, polis, livsmedel. Allt är på något sätt avhängt en avancerad IT-struktur. Det är därför inte helt fel när vissa varnar för att en potentiell fiende kan slå försvarsviljan utan en enda soldat på svensk mark. Där ligger problemet. Vi har mycket motiverade soldater och blåljuspersonal. Men om samhället påverkas och befolkningen saknar förutsättningar för att överleva kommer det ha en fruktansvärt stor negativ påverkan på försvarsförmågan. Försvar är inte bara soldater. Det är även en civilbefolkning som kan överleva, det är ett samhälle som kan fortsätta fungera, det är poliser och sjukvård som fungerar och det är en brandkår som kan fortsätta släcka bränder.

Krisberedkskap har därmed olika innebörd för olika aktörer, kontentan blir likväl att samhället ska överleva en enorm påfrestning.

Glada stadsskyttesoldater i -20C bedriver SIB övningar. Försvarsmakten lär sina anställda och numera sina värnpliktiga att klara påfrestningar både fysiskt och psykiskt.

Ambal avviker från normalbild och myndigheter krigsplacerar.

Kategori: Beredskap, Förberedelser, Säkerhetspolitik

Ryska Ro-Ro fartyg avviker från normalbilden i vart de lägger till. Framförallt har Ambal uppmärksammats där hon lägger till vid R-Ro kaj med direktanslutning till järnvägsspår. Detta möjliggör diskreta och snabba transporter av tung last som omedelbart ska skeppas vidare i Kaliningrad. Med tanke på att Ambal använts tidigare av ryska krigsmakten för militära transporter är det av intresse att lägga märke till detta.
Som synes på bilden är kajen en direktansluten kaj till järnvägsspåren.
I Sverige har nu polismyndighetens anställda krigsplacerats, men utan att det finns verktyg för de anställda att lösa en uppgift i krig är beslutet endast av symboliskt värde. Det måste givetvis finnas skyddsutrustning och förstärkningsvapen till alla anställda samt givetvis en större organisation vid krig eller överhängande krigshot. Detta gäller förstås inte bara polismyndigheten, utan likväl alla samhällsviktiga myndigheter. Av de civila myndigheterna är polisen bäst rustad idag för att möta ett krigstillstånd.
Men betänk hur beredskapen och förutsättningarna ser ut på exempelvis sjöfartsverket eller jordbruksverket. Sjöfartsverket i Norrköping hade under driftvärnets tid både skyddsutrustning och vapen i källaren, något som helt och hållet saknas idag. Jag misstänker att det ser lika dant ut på de flesta andra civila myndigheter också. Hur är det tänkt att Sverige skall kunna fortsätta något så när vid krig om myndigheterna inte är rustade för att klara krigshotet? Jag hoppas att det anställs projektledare som är kompetenta nu när myndigheterna skall börja bygga upp en krigsorganisation igen. Med kompetenta menar jag personer med kunskap om motståndaren, insikt i vilka konsekvenser som kommer drabba samhället och vilka skyddsåtgärder som måste vidtas. Personal måste informeras och utbildas, skyddsutrustning måste köpas in, servrar måste säkras, fysiskt skydd måste tillsättas i form av beväpnad personal osv osv.
Polisen får information om att de krigsplaceras, något du kan läsa mer om på polisens hemsida
Görs inte detta kommer ledningen av civila funktioner falla sönder och därmed stora delar av Sveriges civilförsvar. En annan aspekt som är mycket viktig i sammanhanget är att det MÅSTE vara regeringen som fattar beslut om krigstillstånd och mobilisering. Detta innebär att vid en mycket snabb invasion med sabotage mot kommunikation och infrastruktur kanske en order om krigsplacering aldrig går ut och myndigheterna därmed blir bakbundna att fatta riktiga beslut. 

Hjälp försvaret att få bättre förutsättningar att försvara riket!

Kategori: Beredskap, Förberedelser, Krisberedskap

Försvarsmaktens förmåga är inte Sveriges största utmaning vid händelse av kris. Istället är det civilbefolkningen som är Sveriges svagaste länk. Försvaret har ändå begränsad förmåga att klara ett krig under vissa förhållanden. Försvarsmakten saknar dock uthållighet i vissa aspekter samt förmåga att slå en kvalificerad fiende i längden. Se gärna ”Om kriget kom” på Youtube och applicera den organisationen i kontext mot dagens organisation. Hur menar jag då att civilbefolkningen är den svagaste länken? Jo genom att sakna civilförsvar, medvetenhet och kunskap om hur man säkrar sin tillvaro i kris. De allra flesta människor har ingen som helst beredskap för att klara ett längre avbrott, de flesta har inte ens beredskap för kortare avbrott. Oftast tror människor att staten skall skydda dem och se till att de kan få mat, värme och vatten. Detta är dessvärre omöjligt i dagsläget. Staten har kapacitet för en större lokalstörning, men sker krisen till följd av en blockad i Östersjön, strömavbrott över stora geografiska områden eller haveri av samhällsviktiga IT-system kommer staten inte kunna redo ut problemet. Det finns nämligen inga livsmedelslager, inga lager av förbrukningsartiklar, inga drivmedelslager eller lager av skyddsutrustning. Det ger konsekvenser som följande:
 
När maten tar slut i skafferier och matbutiker är maten de facto slut. Saknar du kontanter eller om butikerna inte kan ta emot kontanter kan du inte köpa in mat ens första timmarna. Medicin, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror kommer inte gå att få tag på.
 
Apotek kan exempelvis inte lämna ut medicin utan att vara säkra på att rätt person får rätt medicin vilket är digitaliserat.
Är bensinen slut i bilen kommer du inte kunna ta dig någonstans, många bensinstationer saknar reservkraft vilket betyder att det inte går att köpa ny bensin. Du kan alltså inte evakuera ett område via fordon om du inte har drivmedel i tanken.
 
Sker ett utsläpp från en fabrik, en stor brand eller annat som kan förgifta luften finns ingen skyddsutrustning till de som bor i området vilket innebär att stora mängder människor kommer dö eller skadas av de giftiga partiklarna.
Ett multifuelkök kan drivas med alla former av flytande bränsle. Du kan alltså använda både bensin och diesel, sprit och fotogen för att driva köket. Det ökar dina bränsle val under kris.
Varje punkt går givetvis att spinna vidare på, exempelvis hur kommer sjukvården se ut? Med tanke på hur ansträngd den är idag. Detsamma gäller rättsväsendet. Vad händer om det blossar upp oroligheter i flera områden i ett polisdistrikt samtidigt som en omfattande plundring sprider ut sig? Tidsåtgången innan du påverkas av krisen kommer variera med tanke på vart du bor och hur du har förberett dig. Du bör ha varor och utrustning hemma för att klara en längre störning, men samtidigt måste du ha kunskaperna att använda dina grejer. Detta måste du lära dig långt innan de måste använda utrustningen ”skarpt”.
Utrustningkort för brittisk soldat under falklandskriget. Det ger en bra fingervisning för vilken typ av utrustning du behöver vid krig. Räkna bort vapen som civilperson. Uppträder du med vapen kan du misstas för kombattant vilket ökar hotbilden mot dig avsevärt.
Försvaret påverkas givetvis om inte samhället kan hålla ihop någorlunda. Dels genom att soldater som skall mobiliseras kanske inte går att mobilisera, men även eftersom att det försvårar försvaret av riket avsevärt om man samtidigt har en utbredd social oro där det delvis kan liknas vid inbördeskrig. Något vi kan förvänta oss i de områden där det redan idag är utbredd kriminalitet med skjutningar och sprängningar så gott som varje vecka. Därför bör prioritering även ligga på det civila försvaret och utbildning av människors medvetenhet.
Här måste SVT/SR få styrningar som statens representanter i media. De måste driva kampanjer för att öka både medvetenhet och kunskap. Gärna ihop med försvarsmakten och MSB. Har du inte redan pratat med nära och kära bör du göra det omgående. Som jag skrev i mitt förra inlägg har nu även flera myndigheter gått ut med information om fientliga förberedelser för att slå ut strömförsörjningen, IT-system och infrastruktur. Fienden har kommit långt och kan egentligen slå till när som helst.
Rysk truppuppbyggnad utanför Ukrainska gränsen. Det har även skett truppuppbyggnader mot ex Finland och i Kaliningrad. Allt tyder på att Ryssland förbereder ett storkrig genom anfall.
 
Därför MÅSTE du klara av en krishändelse när som helst. För din skull och för din familjs skull.