ZYNISK

En blogg om säkerhetspolitik och försvar i Sverige. Kontakt: zynisk.blogg@gmail.com

Vad innebär egentligen krisberedskap?

Kategori: Beredskap, Cyberangrepp, Krisberedskap

Arbetet med att få befolkningen att erhålla en lägsta beredskap på 72h fortsätter. Men det verkar inte nå ut till befolkningen, eller så är det inte intressant att ta tag i för gemene man.
Ni som läser bloggar som min, följer #säkpol taggen på twitter och hänger med i utvecklingen i närområdet är jag övertygad om har tänkt över sin situation. I alla fall de flesta. Men varför gör då inte alla andra det?
Min bedömning ligger i att de stora mediekanalerna är ovilliga att prata om hot och möjligt krigsutbrott. När ämnet kommer på tal viftas det oftast bort med ”inget dagsaktuellt hot föreligger” eller ”risken för ett enskilt väpnat angrepp mot Sverige är lågt”. De flesta läser detta som att det inte finns anledning att fundera över sin krisberedskap. Vänder man på meningarna ovan och lägger ihop vad krisberedskapssamordnare säger i intervjuer och tidsskrifter kan man tänka sig att: Det finns ett överhängande krigshot i närtid, risken att sverige dras in i krig mellan flera nationer är stor. Sabotage och cyberangrepp sker redan mot Sverige.

Det svenska stamnätet är sårbart mot cyberattacker. I Ukraina slog cyberförband strömmen för ca 1000.000 abonnenter. 

Men när fokus inte ligger på detta i media är det inte konstigt att MSB, kommuner, landsting och andra med civilförsvar konstant jobbar i motvind. Folk vet helt enkelt inte vilken situation de har runt sig.
Vad media istället rapporterar mycket om är den eskalerande kriminella situation vi har i Sverige. Detta är dock något som många kanske inte tycker påverkar dem i en större omfattning och därför inte behöver fundera i banor kring personlig krisberedskap. Polisen hör man ju varje dag, och brandkåren släcker bränderna även om det ibland sker med fördröjning på grund av lokala omständigheter. Till och med på sjukhusen kan man få vård på akuten inom en 5-10 timmar beroende på, det är inte ens alltid det måste finnas vakter på plats!

Givetvis borde detta få många att dra öronen åt sig, är läget så mycket som ens något påverkat idag, hur kommer då läget te sig vid exempelvis krigsutbrott eller längre störningar på samhället?

Min bedömning är att kunskapen saknas hos många som rapporterar om detta i media. Man kan helt enkelt inte tänka sig att det sker något som påverkar mer än lokala områden i våra storstäder. Det är där krisinformatörerna måste fokusera. De måste tänka utanför boxem, de måste våga beskriva samhället utifrån dagens förutsättningar vid både krig och större störningar.

Mina skrifter är ofta förhållandevis övergripande och det är upp till var och en att fundera kring sin egen situation som kan te sig mycket olika till och med i samma stad men i olika stadsdelar.

En bra tanke kan vara att lära sig hur du överlever i alla förhållanden även utan hemmet som skydd. På så sätt får du både kunskaper och erfarenheter som kan hjälpa dig och din familj i en krissituation. Kan du bära tungt och laga mat till familjen i ett fältförhållande kommer du klara dig inledningsvis även i hemmet. 

En av samhällets kanske största utmaningar är den allt mer utbyggda och sårbara uppkopplingen mot nätet. Varje uppkoppling är en potentiell ingång för en skicklig hackare. En medbarbetare som exempelvis går in på hemsidor på arbetsdatorn kan orsaka ett intrång utan att han vet om det. Fel klick på fel länk kan öppna pandoras ask. Det är inte de enda sätten givetvis, en städare som fått betalt för att trycka in en USB i en dator under någon minut kan på så sätt skapa en bakdörr för en cyberattack. Varför är det så farligt då?
Därför att egentligen hela samhällets grundläggande system går att komma åt genom att man infiltrerar cyberstrukturen. Banker, sjukhus, försvar, polis, livsmedel. Allt är på något sätt avhängt en avancerad IT-struktur. Det är därför inte helt fel när vissa varnar för att en potentiell fiende kan slå försvarsviljan utan en enda soldat på svensk mark. Där ligger problemet. Vi har mycket motiverade soldater och blåljuspersonal. Men om samhället påverkas och befolkningen saknar förutsättningar för att överleva kommer det ha en fruktansvärt stor negativ påverkan på försvarsförmågan. Försvar är inte bara soldater. Det är även en civilbefolkning som kan överleva, det är ett samhälle som kan fortsätta fungera, det är poliser och sjukvård som fungerar och det är en brandkår som kan fortsätta släcka bränder.

Krisberedkskap har därmed olika innebörd för olika aktörer, kontentan blir likväl att samhället ska överleva en enorm påfrestning.

Glada stadsskyttesoldater i -20C bedriver SIB övningar. Försvarsmakten lär sina anställda och numera sina värnpliktiga att klara påfrestningar både fysiskt och psykiskt.