ZYNISK

En blogg om säkerhetspolitik och försvar i Sverige. Kontakt: zynisk.blogg@gmail.com

Troligt scenario om hur ett kuppanfall skulle kunna inledas mot Sverige.

Kategori: Försvar, Gästinlägg, Ryssland

Följande text är skriven utav Erik Eriksson, som under många år har arbetat med frågor liknande denna. Jag är mycket stolt och glad att han ville ställa upp på min förfrågan om ett gästinlägg och minst lika glad att jag fick en mindre novell skickad till mig. Scenariot beskriver händelseförloppet på rysk sida och kan även bringa viss klarhet i vad som är riktat mot Sverige och vilka förberedande operationer som troligen kommer föregå en invasion.
Läs och begrunda dela med er av inlägget. Jag hoppas ni uppskattar det lika mycket som jag gör.
 
 
 
Det var fredag eftermiddag. Chefen för 76e luftlandsättningsdivisionen satt med fötterna på skrivbordet, behagligt tillbakalutad i sin stol och drog djupa tag på sin cigarett. Han såg fram mot en ledig helg. Det sista halvåret hade varit mycket intensivt och inverkat på familjelivet något kopiöst. Men det var ingen som han reagerade nämnvärt på. Det hörde liksom till. Hans fru och barn skulle vara tacksamma att han kunde komma hem på helgerna över huvud taget. Valideringsövningarna som han varit inblandad i hade inneburit mycket efterarbete. Det var alltid någon som lyckades stryka med och anhöriga skulle underrättas. Idioter. Gå och dö under en övning som till råga på eländet bara inriktade sig mot en svag och oförberedd fiende. Bara under övningen i Pskov Oblast, hade han förlorat fyra soldater. Visserligen odugliga. Det var ju uppenbart, men en jäkla massa pappersarbete hade det i alla fall medfört. Hans förband var lokaliserat till Lida i Vitryssland och var tämligen okänd mark för honom. Att familjen inte fått följa med tydde i alla fall på att kommenderingen skulle vara relativt kortvarig. Det spelade heller ingen större roll eftersom de inte hade tillstånd att lämna förbandet.  Han pustade och tittade ut genom fönstret. En Il-76 höll just på att landa. Det var tätt mellan dem på uppställningsplattan. Så hade det sett ut under en längre tid nu.Telefonen på hans skrivbord ringde ilsket. Inte en jävla valideringsövning igen, tänkte han irriterat.
Fem minuter senare hade han kallat samman sin stabsgrupp.
Mina herrar, inledde han myndigt samtidigt som han tände sin obligatoriska cigarett. Nu ställs vi på prov. Den här gången är det ingen övning. Vi ska ta Visby. Samtidigt tar våra kamrater från SOF, Slite. Det blir i princip en repris från i somras. Trupper från Kaliningrad är avdelade att besätta strategiska platser över hela Gotland samt upprätta ett LV-skydd. Frågor? Då inga frågor kom, kommenderade han helt kort; Verkställ.

Samtidigt fick cheferna för samtliga förband baserade i Kaliningrad mota motsvarande order: Ilasta snarast, beredd landstiga på Gotland och upprätta sina enheter enligt den förberedda handlingsplan som fanns upprättad. Ordern omfattade allt från kustrobbot-, mekaniserade-, luftvärn- till marininfanteribrigaden. Alla skulle på ett eller annat sätt delta. Nu var det förbanne mig allvar.

Kortvågsradiostationen vaknade till liv och sände snabbt ut ett antal krypterade meddelanden fördelat på en mängd olika frekvenser. Samtidigt som meddelandena hittade sina mottagare, vaknade dessa till liv på en mängd olika platser runt omkring i Sverige. De order som distribuerades var kortfattade; Utlös läge Zäta. Meddelandet skickades enbart ut till de enheter som utrustats med kortvågsmottagare. Det var inte särskilt många, men det var de som var de illegala. Specialsoldater från Spetsnaz som befann sig på strategiska platser runt omkring i landet. I sin tur var de bemyndigade att begära hjälp från de som ställts till deras förfogande. Men det skedde via vanliga mobiltelefoner. I vissa fall utlöstes sådana meddelanden, allt eftersom vad kuverten som var märkt med ett stort rött ”Z” omfattade.

Chefen för MUST tittade irriterat på sin ställföreträdare när denne med andan i halsen kom inrusande på kontoret. Ställföretradaren redogjorde snabbt för att man fått indikationer på att man höll på att ilasta på tre olika platser i närområdet. Chefen MUST suckade hörbart och konstaterade mest för sig själv, att det förmodligen bara var en sån där valideringsövning igen. Som vanligt slogs han av tanken att om det inte var en övning, vad sjutton skulle han kunna göra åt det? Innan han hade fått tag i ÖB, som han envisades med att kalla honom, och innan ÖB lyckats sammankalla regeringen var hela situationen överspelad. Som vanligt. Han nickade åt sin ställföreträdare och suckade ytterligare en gång. Den här gången med mer känsla. Första indikationen är väl att strömmen går, konstaterade han.

Det knackade lätt på dörren till incidentrotens kontor på den militära delen av Visbys flygplats. En av assistenterna begav sig ner längs korridoren för att öppna. De bägge piloterna hade klätt om och befann sig i breifingrummet för att ta del av vädersituationen. Ryssland hade någon övning på gång, så de skulle väl ha den under uppsikt. I den mån de kunde eftersom bränslet ändå inte riktigt räckte för att kunna följa en hel övning. De programmerade sina stickor när dörren till breifingrummet öppnades. En blond liten läckerbit klädd som en hantverkare log glatt mot dem. I handen höll hon en Glock.  

Tillsynsmannen tittade bort mot förrådsbyggnaden där fjorton stycken stridsvagn 122 stod garagerade. Allt såg lugnt och fint ut. Precis som vanligt tänkte hon samtidigt som hon la in en stor snus. Hon suckade av välbehag. Tofta var så vackert. Sveriges vackraste skjutfält brukade hon säga till sina vänner när det kom på tal. Hon hoppade in i den ljusblåa WVn och lämnade platsen. Hon funderade inte särskilt mycket över SUVen hon mötte på vägen ut.
Strömavbrotten kom när det var ungefär trettio minuter kvar innan invasionen av Gotland inleddes. I princip släcktes hela Sverige ner. Samtidigt utbröt bränder i hamnarna i Stockholm, Norrköping, Oxelösund, Kalmar, Karlshamn, Malmö, Helsingborg, Göteborg och Lysekil. Det var tydligt att bränderna enbart var riktade mot olje- och kemcisterner. Räddningstjänsterna fick snabbt fullt upp. Civilpersoner hade svårt att få information eftersom myndigheternas hemsidor inte gick att nå och myndigheterna hade svårt att få ut meddelanden. I Stockholm, Göteborg, Malmö och Örebro började upplopp sprida sig. Polisen hade svårt att hantera situationen på grund av störningar i Rakel-systemet och att polisen i grankommunerna var bundna av andra lika trängande uppgifter.
Fredag kl 2200. Den ryske ambassadören kliver in på Sofia Albertinas palats och överlämnar en not till den minst sagt förvånade skyddsvakten; Ryssland har i dag nödsakats besätta den svenska ön Gotland. Detta på grund av det allt mer ökande hotet från EU och NATO. Ryssland gör detta med förhoppningen att vi som fredsälskande folk snabbt ska kunna lämna tillbaka Gotland till Sverige så snart hotbilden förbättrats. Svenskar som önskar besöka ön kan ansöka om visum på Rysslands ambassad. Ryssland beklagar att behöva vidtaga dessa drastiska men nödvändiga åtgärder. Ryssland önskar vidmakthålla de goda relationer som sedan länge etablerats mellan våra broderfolk.

Erik Eriksson