ZYNISK

En blogg om säkerhetspolitik och försvar i Sverige. Kontakt: zynisk.blogg@gmail.com

Krig i Europa. Vi övar för att möta ett hot av bonderebeller

Kategori: Försvar, Försvarsmakten, Soldat, Säkerhetspolitik

Under den långa tid jag har övat olika typer av strid i Försvarsmakten har jag än så länge aldrig mötts av en kvalificerad motståndare, då har jag ändå varit anställd i någon form i 7 år, 4 år i yrkesförsvaret.
 
Man övar vad man ska möta, visst kan jag då förstå att motståndaren aldrig varit mer än en grupp, dåligt beväpnade och utan kommunikation. Ingen förstärkning eller understöd. 
Det är ändå den motståndare som oftast uppträtt i Afganistan, som varit vårt insatsområde. 
På senare år har en ny motståndare börjat ta form, Ryssland har återigen blivit en krigsaktör i Europa. Många varnade redan 2008 i samband med Georgien kriget att vi hade ett nytt säkerhetsläge i vårat närområde. 
Någonstans fanns en politisk ovilja att se detta. "Äsch, tagga ner med rysskräcken, de är ofarliga" är en standard mening i PK sverige, eller kanske man ska mynta ett annat uttryck för det. PolitisktKorrektFörsvarsbehov - PKF.
 
Ändå är det rysskräck när vissa hävdar att vi kanske borde öva på ett annat sätt igen. Det är dock fullt förståeligt att oinsatta politiker inte inser att läget försämras, det är bara tragiskt att det inte lyssnades på de som hade koll. Här har även HKV en delskuld, som istället för att slå på trummorna väljer att tiga. För en "vapenskramlare" blir inte befordad när hela HKV styrs av politiska beslut och direktiv.
 
Ryska stridsvagnar under Georgienkriget 2008
 
Idag är Afganistaninsatsen avslutad, Maliinsatsen påbörjas officiellt i januari och skall enligt avtal som finns just nu pågå under 2015. Samtidigt hotas svenskt territorium. Krigsförberedelser mot Sverige, flygkränkningar, uppbyggnad av Östersjö flottan i Kaliningrad och undervattenskränkningar i Stockholms skärgård.
Försvarsmakten rapporterade i helgen att undervattenskränkningen var en miniubåt med klass 2+ i sannolikhet. För att få klass 1 måste en ubåt i princip ha känts på av personal alternativt måste flera sensorsystem ha registrerat klara och tydliga sonarbilder och undervattensljud.
Här kan det vara viktigt att påminna om att det är ryska specialförband som använder sig av miniubåtar, det är med andra ord en klass 2+ att vi har/haft ryska sabotageförband på svensk mark. 
Jag har hört att vissa tycker det kan vara så, de har varit här förr och det blev inget krig. Tänk då på en sak. Sovjetunionen föll, du kan inte föra krig om hela landet går i konkurs. Visst är rysk ekonomi inte ledande idag, men långt ifrån att gå under.
 
Jag hoppas att vi får se fler övningar av den typ som genomfördes i Stockholm nu i helgen. Med förhoppningen att de kommer ske på en högre nivå. Vi kan inte längre öva mot en dåligt utrustad bonde från bergen. Vi har idag en fiende som ligger långt över oss, personellt, materiellt och utbildningsmässigt. 
Ryska soldater är idag mer samövade en svenska, de genomför stora och komplexa övningar varje år. De klarar allt detta själva. Sverige genomfört samverkansövningar, men i mycket mindre skala och i år har NBGs slutövning prioriterats istället för den typen av övning som JC13 var.
 
Det här är något som borde framföras från HKV mot förbanden. En nytänk om motståndare behöver inte kosta pengar. Vi får helt enkelt "make do with what we got". Tills vi får mer pengar eller tills det är försent.
De som ska åka till Mali får öva under missionsutbildningen, men huvudfiende borde ses som en kvalificerad motståndare.

Ryska soldater under övningen Kavkaz 2012. 

Som synes, ryska soldater har samma typ av utrustning som de svenska soldaterna. Alla har inte fått den nya uppsättningen än, men de flesta har nu helt nya uniformer och vapensystem. Som i Sverige, ju mer specialutbildad desto mer prioriterad med ny utrustning. 
 
Rysslands president Vladimir Putin, som för övrigt är f.d KGB agent, bekräftade i helgen att ryska förband deltar i strider i Ukraina, men som frivilliga. Han är duktig på Maskirovka, det måste man ändå erkänna. 
OSCE twittrade under dagen om soldater, stridsvagnar, lastbilar och artilleripjäser som välde in i östra Ukraina, de saknade dock registreringsplåtar och märken på uniformerna. Något som känns igen från Krim?

Frågan som splittrar. Värnplikt?

Kategori: Allmänt, Försvar, Försvarsmakten, Soldat, Säkerhetspolitik, Värnplikt, Yrkesförsvar

Idag tänker jag lägga fram min synvinkel på den största försvarsfrågan idag. Värnpliktens vara eller icke vara. För det första vill jag berätta att jag har gjort värnplikt och även varit yrkesanställd på soldatnivå, jag skriver det så objektivt jag kan men självklart kommer mina upplevelser inom de båda bemaningssystemen färga mitt inlägg.
 
Jag är generellt för yrkesarmén, men jag ser gärna några förändringar som jag kommer skriva om lite längre fram i detta inlägg. 
När jag gjorde värnplikten (är inte helt komfortabel med att skriva var/när än då jag inte vill kopplas privat riktigt just nu, och det har mest att göra med att jag inte är helt sugen på det näthat som kan drabba en försvarsbloggare), kastades vi in i 4 plutoner. De flesta ville inte vara där, några accepterade det och några ville verkligen göra sitt yttersta (gissa i vilken kategori jag låg i). De flesta var heller inte särskilt nöjda med den placering de fått. Detta skapade givetvis stora slitningar mellan olika grupper i plutonen. 
Det gick så långt att en kille satte sig och sket på sin säng och åberopade sinnesförvirring, det hände mycket annat också som jag återkommer till.
Redan första veckan började de första bråken, framför allt mellan den gruppen som verkligen inte ville vara där och den gruppen som ville vara där, som till huvuddelen bestod av gruppchefer. På liknande sätt var det på många av mina bekantas plutoner. Även om jag är säker på att mitt kompani var något av ett katastrofkompani. 
                                                                                                                      
Värnpliktiga vid utspisning.
 
Många värnpliktsvänner har ofta som argument att det blev "mycket mer soldater med värnplikt". Absolut det kan jag köpa, om man tittar tillbaka på 80-90 talet när budgeten även var mycket högre. När jag gjorde värnplikt utbildades knappt 6000 värnpliktiga. Det är 3000 färre än vad som arbetar som yrkesanställda idag. 
Med värnplikt trycks folk in i försvaret vare sig de vill eller inte, vilket orsakar splittringar och omotiverade soldater som hos min pluton.
Efter min värnplikt var jag övertygad om att jag aldrig mer skulle sätta min fot i det svenska försvaret. Jag ville inte utbilda mig till officer och jaga runt på omotiverade killar och tjejer som efter 11 månader skulle bytas ut mot folk som knappt kunde stå rätt. Jag ville absolut inte söka mig till utlandstjänst för jag, gud förbjude, kunde få någon av de riktigt usla soldaterna som jag träffat på under värnplikten som min stridsparskamrat. När yrkesförsvaret började söka folk var jag en av de första att söka, det kunde bara vara bättre när alla sökt in av fri vilja tänkte jag.
Jag fick rätt. Soldat materialet var högt, folk var tysta när de skulle vara tysta, engagerade, kunniga och framförallt: MOTIVERADE. 
 
Idag har vi soldater som gör GMU i 3 månader, därefter skickas de in som fullutbildade soldater i något kompani. Där borde man se på exempelvis den amerikanska modellen. Där GMU är just en grundläggande utbildning, därefter ska man gå en strids skola med inriktning mot den tjänst man sökt. Med varierande längd beroende på tjänst. Jag har stött på sådana "utbildningsplutoner" under min tid i yrkesförsvaret. Det fungerade mycket bra, men kunde inte alltid användas, det hängde mycket på pengar och instruktörsresurser. 
Alternativet var att till exempel ett skyttekompani fick in en helt ny soldat som kanske bara övat strid i 5 veckor. GMU är mycket inställd på hemvärn eller skyddsvaktstjänst eftersom det är just detta de förväntas utföra. Skydd av objekt med lite grundläggande strid.
En pluton är aldrig bättre än sin "sämsta" soldat, det måste man ta med när GMUaren kommer till en yrkespluton. Grundläggande strid måste börja övas igen, övningar kan inte längre göras lika komplexa och det blir en hel del "torrt". Det vill säga öva utan ammunitionsinsats och oftast på kaserngården utanför.                            
Värnpliktiga visiteras innan lösskjutning.
 
Detta återkommande "harv" och känslan av att aldrig komma längre får många kompetenta soldater att sluta mycket tidigare än de annars skulle gjort. Lösningen som jag ser är just att införa någon form av förutbildning innan GMUaren kommer in i plutonen. Då kan han använda samma vapensystem som plutonen, har koll på fordon och kan hantera den stridsteknik som används där han sökt.
 
Men allt det gick i ett! säger värnpliktvännen då.
Det gjorde det. Soldaterna startade och slutade på angivna datum, ingen var bättre eller sämre än någon annan. 
Nu kommer värnpliktens största problem, i stegform.
Inryck - ungefär samma som GMU är idag. 3 månader där du lär dig de grundläggande soldatkunskaperna.
Befattningsutbildning - 3 månader där du får mer ingående kunskaper om just din tjänst. Ditt fordon, ditt vapen, din huvuduppgift osv.
Fortsatt soldatutbildning - 4 månader där du samtränar med plutonen på olika stridsuppgifter och där du iträtt din befattningsroll.
Slututbildning - 1 månad där allt från slutövning till REMI (sista vården på all den materiel som du använt under din värnpliktstid)
 
Ja det verkar ju gediget! vart är problemet kanske du tänker nu.
Det har nu gått 6 månader sedan MUCK (sista dagen på värnplikten och du får återgå till det civila livet), bomber börjar falla över Stockholm och du blir inkallad. Vad kommer du ihåg av de där viktiga 4½ månaderna där du samtränade med din pluton? Vad kan de nuvarande värnpliktiga om strid? De har inte ens avslutat sin befattningsutbildning än. De kan på sin höjd hantera en kulspruta och slåss i trissar.
Värnpliktskullarna innan? Repmånader lades på hyllan för många många år sedan. Läste att så långt tillbaka som -93 var det inga som gjort någon form av repetition efter sin värnplikt.
Det stolta cykelskyttet som lades ner på 90talet, vad ska vi göra med dem? AK5C, Pistol? Vad är det för vapen? 
Värnplikt kräver repetitionsutbildningar MINST varje halvår, annars har vi många men helt verkningslösa i militärt syfte. 
Värnplikt hade en annan "bonus funktion", det fostrade unga människor på det sätt att de tvingades ta ansvar. De lärde sig också viktig sjukvård som räddat livet på många trafikolycksoffer bland annat. Men helt ärligt, ska verkligen en myndighet som utbildar soldater ta ansvar för det? Vi har redan en myndighet som ska fostra våra unga.
Den heter Skolverket.
 
Felrekryteringen och slitningen mellan grupper på på mitt värnpliktskompani ledde till fängelse och förflyttningar, drogmissbruk och fylla. Det var stora rubriker i tidningar runt nyår detta år. 
Dock hade jag gärna sett att GSS/T byttes ut mot värnpliktsrader för GMU och hemvärnet fick en mer seriös roll som "National Guard" som i princip är deltidsskytte. Givetvis med mer ansvar och krav på exempelvis uppträdande och fysik.
 
En annan orsak till personaltapp i dagens yrkesförsvar är givetvis ekonomin. Det känns hopplöst att jobba med något som år efter år nedprioriteras. Med indragna övningsdygn och inställda övningar som konsekvens.
På samma sätt är belöningssystemet obefintligt, amerikanska försvaret har i alla fall 91 medaljer som soldater kan förtjäna. Allt från skyttemedaljer till Medal of Honour (USAs högsta utmärkelse för tapperhet i strid). En amerikansk soldat kan således nästan alltid sträva efter en ny utmärkelse. Medan en svensk soldat ska vara glad om han får en medalj för genomförd utlandsttjänst. Nu är det kanske inte en jättesak, men det är ändå viktigt att få någon form av uppskattning för det arbete man utför. 
På samma sätt har de flesta yrkessoldater i andra länder exempelvis skattelättnader. Vissa civila i Sverige säger att det är orättvist. Som svar på det säger jag: Soldatens jobb är att riskera sitt liv för din och andras frihet, vad är ditt?
 
 
Imorgon tar jag upp frågan om utländsk militär hjälp till Sverige.
Tack för att ni läser och kommer med feedback! Uppskattas!