ZYNISK

En blogg om säkerhetspolitik och försvar i Sverige. Kontakt: zynisk.blogg@gmail.com

Värnplikt återinförs. Men höjer knappt försvarsförmågan.

Kategori: Värnplikt, Yrkesförsvar

Försvarsmakten skall väcka den vilande värnplikten igen. Tanken är att värnpliktsplutoner skall utbildas som ett komplement till de GSS/K och T kompanier som idag finns. I ett första skede skall 13.000 ungdomar kallas för mönstring varav ca 4000 skall kallas för plikttjänstgöring. Mycket välkommet med ett hybridförsvar. Jag är dock något orolig över vissa delar som var ansträngt redan med det GSS/K försvar vi haft sedan 2010.
2014 antogs 3784 personer till GMU, varav 4000 var satta som mål. Antalet soldater kommer alltså inte påverka förbanden eftersom de helt enkelt kommer ersätta de gamla GMU platserna. Detta kommer förstärka försvarsmakten marginellt. Främst genom att värnplikten kommer skapa dugligare soldater än GMU som endast genomfördes under 3 månader. Nackdelen blir istället att omotiverade soldater kan tvingas in i försvarsmakten med allt som det innebär. Exempelvis är soldater som ”myglar”, rymmer och vägrar utföra vissa uppgifter. Min erfarenhet är att trotts en ganska låg rekryteringssiffra (~6000) antas många som verkligen inte är lämpliga för tjänstgöring. Detta ligger givetvis på rekryteringsmyndigheten som inte kan ha ett bra rekryteringssystem. Dugliga soldater kan väljas bort på grund av glasögon eller andra petitesser till förmån för olämpliga men utan ”kroppsliga fel”.
2014 skrevs en artikel i SVD med Försvarsekonomen Peter Nordlund. Han menade att för att kontra avhoppen från försvarsmakten måste 7-8000 GMUare utbildas. Bedömningen ligger enligt mig kvar. För att värnpliktiga soldater skall kunna lyfta ett utökat yrkesförsvar behöver man större numerärer än 4000. Därför är min bedömning att 4000 värnpliktiga mer skall ses som ett komplement till rekrytering till GSS/K-T än ett förstärk försvar.
Det är alltså inte den här typen av värnpliktsförsvar vi återigen kommer att få se. 1994-1995 ryckte det exempelvis in 34.948 värnpliktiga soldater. Bilden visar en mekaniserad bataljon 1980. Vi kan anta att numerären var ännu högre då.

I en värnpliktskull finns det ca 100.000 individer som skulle kunna kallas till mönstring, man kallar istället 13.000 och väljer ut ~30% av dessa. Anledningen kan nog ses på flera plan. Rimligast är ekonomisk synpunkt och logistisk synpunkt. Eftersom antalet är oförändrat från GMU kullarnas utbildningsmål kommer värnplikten inte kräva mer resurser vad gäller lokaler, materiel eller andra logistiska aspekter.
Tänker vi oss att värnplikten kommer se ut som GMU idag och värnplikt förr kommer förmodligen varje enskild soldat få strax över 4000:- i månaden med fri kost/logi och vissa fria hemresor, samt hela ersättningen i en klumpsumma vid utrycket. Det skulle vara samma ekonomiska ersättning som dagens GMUare har.
Går man till försvarsförmåga, som man diskuterar flitigt, får man se det som att vi kommer ha 4000 extra dugliga soldater ungefär 4-5 månader per år. Räknat på att värnplikten kommer bli 11 månader även denna gång ser utbildningen ut som nedan.

3 månader grundläggande soldatutbildning. Soldaterna lär sig att stå och gå, skjuta grundläggande övningar, skyddsvaktsmoment och sjukvårdsutbildning.

3 månader befattningsutbildning. Här övas soldaterna för antagningsspecifika roller. Kulspruteskolor genomförs, man kastar formellt kast handgranat och lär sig just den befattning man tagits ut för.
Min bedömning är att soldaterna dessa 6 månader inte kommer vara färdigutbildade för att effektivt ingå i försvaret eller större övningar.

4 månader fortsattsoldatutbildning. Här samkörs soldaterna i större övningar för att under sista månaden kunna ingå i komplexa stridsövningar.

1 månad vård. Här skall all materiel vårdas som soldaterna har nyttjat under föregående 10 månader. De kan alltså inte tas i anspråk för övningar här annat än i nödfall. Materielen skall vara vårdad när de värnpliktiga rycker ut.

Tanken är här att alla 4000 värnpliktiga rycker in samtidigt. Får de inte göra det innebär det förstås att vi har en mindre andel dugliga soldater, dock kanske vi kan ha ett mindre antal som hela tiden är stridsdugliga. Som ni kan se är det rimligt att anse att värnpliktsförsvaret kan ge dugliga soldater under ca 4 månader per utbildningsomgång. Därefter kommer soldaterna behöva genomföra repetitionsutbildningar var 6e månad ungefär för att inte tappa för mycket kunskap. Sker det på längre tid får man istället soldater som kräver en längre repetitionsutbildning för att vara lika duktiga som under sin sista månad. Även om en GSS/K ”bara” stannar i 3-4 år har man fortfarande ha en helt annan kontinuerlighet på utbildningsnivån hos anställda soldater.
Jag hoppas jag lyckats lyfta mina farhågor kring värnpliktsinförande av den här bantade skalan. Det rör sig alltså inte om en förmågeövning för försvarsmakten, inte i närtid. Det ger en större mobiliseringsreserv om det sköts rätt med repetitionsövningar dock. Eftersom det är samma antal som under GMU kommer rekryteringsunderlaget inte påverkas nämnvärt, möjligtvis negativt eftersom GMU byggde på frivilliga och värnplikt på tvingande tjänstgöring.
Bild från min tjänstgöring under slutfasen av grundläggande soldatutbildning (första 3 månaderna). För första gången skall plutonen öva framryckning i stridspar.

Frågan som splittrar. Värnplikt?

Kategori: Allmänt, Försvar, Försvarsmakten, Soldat, Säkerhetspolitik, Värnplikt, Yrkesförsvar

Idag tänker jag lägga fram min synvinkel på den största försvarsfrågan idag. Värnpliktens vara eller icke vara. För det första vill jag berätta att jag har gjort värnplikt och även varit yrkesanställd på soldatnivå, jag skriver det så objektivt jag kan men självklart kommer mina upplevelser inom de båda bemaningssystemen färga mitt inlägg.
 
Jag är generellt för yrkesarmén, men jag ser gärna några förändringar som jag kommer skriva om lite längre fram i detta inlägg. 
När jag gjorde värnplikten (är inte helt komfortabel med att skriva var/när än då jag inte vill kopplas privat riktigt just nu, och det har mest att göra med att jag inte är helt sugen på det näthat som kan drabba en försvarsbloggare), kastades vi in i 4 plutoner. De flesta ville inte vara där, några accepterade det och några ville verkligen göra sitt yttersta (gissa i vilken kategori jag låg i). De flesta var heller inte särskilt nöjda med den placering de fått. Detta skapade givetvis stora slitningar mellan olika grupper i plutonen. 
Det gick så långt att en kille satte sig och sket på sin säng och åberopade sinnesförvirring, det hände mycket annat också som jag återkommer till.
Redan första veckan började de första bråken, framför allt mellan den gruppen som verkligen inte ville vara där och den gruppen som ville vara där, som till huvuddelen bestod av gruppchefer. På liknande sätt var det på många av mina bekantas plutoner. Även om jag är säker på att mitt kompani var något av ett katastrofkompani. 
                                                                                                                      
Värnpliktiga vid utspisning.
 
Många värnpliktsvänner har ofta som argument att det blev "mycket mer soldater med värnplikt". Absolut det kan jag köpa, om man tittar tillbaka på 80-90 talet när budgeten även var mycket högre. När jag gjorde värnplikt utbildades knappt 6000 värnpliktiga. Det är 3000 färre än vad som arbetar som yrkesanställda idag. 
Med värnplikt trycks folk in i försvaret vare sig de vill eller inte, vilket orsakar splittringar och omotiverade soldater som hos min pluton.
Efter min värnplikt var jag övertygad om att jag aldrig mer skulle sätta min fot i det svenska försvaret. Jag ville inte utbilda mig till officer och jaga runt på omotiverade killar och tjejer som efter 11 månader skulle bytas ut mot folk som knappt kunde stå rätt. Jag ville absolut inte söka mig till utlandstjänst för jag, gud förbjude, kunde få någon av de riktigt usla soldaterna som jag träffat på under värnplikten som min stridsparskamrat. När yrkesförsvaret började söka folk var jag en av de första att söka, det kunde bara vara bättre när alla sökt in av fri vilja tänkte jag.
Jag fick rätt. Soldat materialet var högt, folk var tysta när de skulle vara tysta, engagerade, kunniga och framförallt: MOTIVERADE. 
 
Idag har vi soldater som gör GMU i 3 månader, därefter skickas de in som fullutbildade soldater i något kompani. Där borde man se på exempelvis den amerikanska modellen. Där GMU är just en grundläggande utbildning, därefter ska man gå en strids skola med inriktning mot den tjänst man sökt. Med varierande längd beroende på tjänst. Jag har stött på sådana "utbildningsplutoner" under min tid i yrkesförsvaret. Det fungerade mycket bra, men kunde inte alltid användas, det hängde mycket på pengar och instruktörsresurser. 
Alternativet var att till exempel ett skyttekompani fick in en helt ny soldat som kanske bara övat strid i 5 veckor. GMU är mycket inställd på hemvärn eller skyddsvaktstjänst eftersom det är just detta de förväntas utföra. Skydd av objekt med lite grundläggande strid.
En pluton är aldrig bättre än sin "sämsta" soldat, det måste man ta med när GMUaren kommer till en yrkespluton. Grundläggande strid måste börja övas igen, övningar kan inte längre göras lika komplexa och det blir en hel del "torrt". Det vill säga öva utan ammunitionsinsats och oftast på kaserngården utanför.                            
Värnpliktiga visiteras innan lösskjutning.
 
Detta återkommande "harv" och känslan av att aldrig komma längre får många kompetenta soldater att sluta mycket tidigare än de annars skulle gjort. Lösningen som jag ser är just att införa någon form av förutbildning innan GMUaren kommer in i plutonen. Då kan han använda samma vapensystem som plutonen, har koll på fordon och kan hantera den stridsteknik som används där han sökt.
 
Men allt det gick i ett! säger värnpliktvännen då.
Det gjorde det. Soldaterna startade och slutade på angivna datum, ingen var bättre eller sämre än någon annan. 
Nu kommer värnpliktens största problem, i stegform.
Inryck - ungefär samma som GMU är idag. 3 månader där du lär dig de grundläggande soldatkunskaperna.
Befattningsutbildning - 3 månader där du får mer ingående kunskaper om just din tjänst. Ditt fordon, ditt vapen, din huvuduppgift osv.
Fortsatt soldatutbildning - 4 månader där du samtränar med plutonen på olika stridsuppgifter och där du iträtt din befattningsroll.
Slututbildning - 1 månad där allt från slutövning till REMI (sista vården på all den materiel som du använt under din värnpliktstid)
 
Ja det verkar ju gediget! vart är problemet kanske du tänker nu.
Det har nu gått 6 månader sedan MUCK (sista dagen på värnplikten och du får återgå till det civila livet), bomber börjar falla över Stockholm och du blir inkallad. Vad kommer du ihåg av de där viktiga 4½ månaderna där du samtränade med din pluton? Vad kan de nuvarande värnpliktiga om strid? De har inte ens avslutat sin befattningsutbildning än. De kan på sin höjd hantera en kulspruta och slåss i trissar.
Värnpliktskullarna innan? Repmånader lades på hyllan för många många år sedan. Läste att så långt tillbaka som -93 var det inga som gjort någon form av repetition efter sin värnplikt.
Det stolta cykelskyttet som lades ner på 90talet, vad ska vi göra med dem? AK5C, Pistol? Vad är det för vapen? 
Värnplikt kräver repetitionsutbildningar MINST varje halvår, annars har vi många men helt verkningslösa i militärt syfte. 
Värnplikt hade en annan "bonus funktion", det fostrade unga människor på det sätt att de tvingades ta ansvar. De lärde sig också viktig sjukvård som räddat livet på många trafikolycksoffer bland annat. Men helt ärligt, ska verkligen en myndighet som utbildar soldater ta ansvar för det? Vi har redan en myndighet som ska fostra våra unga.
Den heter Skolverket.
 
Felrekryteringen och slitningen mellan grupper på på mitt värnpliktskompani ledde till fängelse och förflyttningar, drogmissbruk och fylla. Det var stora rubriker i tidningar runt nyår detta år. 
Dock hade jag gärna sett att GSS/T byttes ut mot värnpliktsrader för GMU och hemvärnet fick en mer seriös roll som "National Guard" som i princip är deltidsskytte. Givetvis med mer ansvar och krav på exempelvis uppträdande och fysik.
 
En annan orsak till personaltapp i dagens yrkesförsvar är givetvis ekonomin. Det känns hopplöst att jobba med något som år efter år nedprioriteras. Med indragna övningsdygn och inställda övningar som konsekvens.
På samma sätt är belöningssystemet obefintligt, amerikanska försvaret har i alla fall 91 medaljer som soldater kan förtjäna. Allt från skyttemedaljer till Medal of Honour (USAs högsta utmärkelse för tapperhet i strid). En amerikansk soldat kan således nästan alltid sträva efter en ny utmärkelse. Medan en svensk soldat ska vara glad om han får en medalj för genomförd utlandsttjänst. Nu är det kanske inte en jättesak, men det är ändå viktigt att få någon form av uppskattning för det arbete man utför. 
På samma sätt har de flesta yrkessoldater i andra länder exempelvis skattelättnader. Vissa civila i Sverige säger att det är orättvist. Som svar på det säger jag: Soldatens jobb är att riskera sitt liv för din och andras frihet, vad är ditt?
 
 
Imorgon tar jag upp frågan om utländsk militär hjälp till Sverige.
Tack för att ni läser och kommer med feedback! Uppskattas!